D11 Bergtäktsområden

Bergtäktsområden är gruvor och bergstensbrott.

En gruva är ett område där s.k. gruvmineraler utvinns ur jordmånen eller berggrunden genom grävning, brytning, vaskning eller på något annat sätt och transporteras någon annanstans eller förädlas på platsen för kommersiella syften. Till gruvmineraler räknas metaller och mineraler som nämns i 2 § gruvlagen (503/1965).

Områden för bergstensbrott är områden där stenkross, sprängsten, blockstensämne eller sidosten bryts ur berggrunden för transport någon annanstans eller för förädling på platsen för kommersiella syften.

Gruv- och dagbrottsområden där gruvmineraler utvinns. Områden som används för lösgörande av andra mineraler än bergmineraler ur berggrunden: brytning av byggnadssten, krossten, prydnadssten osv. I allmänhet brytningsområden för malm och stenmaterial som används inom industrin. Lagerområden av varaktig karaktär i anslutning till brytningsområdet som är avsedda för det brutna materialet och brytningsavfall e.d som uppstår som biprodukt av gruvverksamheten.

Till klassen hör inte:

Områden som är avsedda för förädling av stenmaterial

- t.ex. skärning och slipning av byggsten e.d.

- förbehandling av stenmaterial, t.ex. krossning, betraktas dock inte som förädling (de hör till klassen B2. Industri- och lagerområden).

Gruvinmutningar e.d. reserverade områden
(klassificeras enligt den nuvarande markanvändningen).

Områden för brytning av bergstensmaterial för husbehov e.d. brytning i liten skala (klassificeras enligt den omgivande markanvändningen).

Lagring av brytningsavfall utanför gruvområden, högläggnings- och fyllnadsområden (klassificeras enligt den omgivande markanvändningen eller i klassen G2. Övriga marker).

Brytning av bergstensmaterial i anslutning till byggnadsarbeten: stora byggarbetsplatser (klassificeras enligt den tidigare markanvändningen eller i klassen G2. Övriga marker).
[1]

...