SEKTORINDELNINGENS HUVUDINDELNING
1. FINLANDS EKONOMISKA TERRITORIUM
Finlands ekonomiska territorium omfattar alla inhemska enheter som har en "ekonomisk hemvist" (centre of economic interest) inom detta territorium. Ett centrum av ekonomisk betydelse är en plats för produktion eller hemvist, belägen inom ett lands ekonomiska territorium, från vilken enheten bedriver ekonomisk verksamhet, vanligen i minst ett års tid.
Finlands ekonomiska territorium följer inte nödvändigtvis landets nationella gränser, och av enheter som hör till detta område förutsätts inte oberoende laglig status eller finskt medborgarskap. Om en enhet bedriver ekonomisk verksamhet inom flera länders ekonomiska territorium har enheten en ekonomisk hemvist i vart och ett av dessa territorier.
Finska institutionella enheter utgörs av juridiska enheter och hushåll, som är belägna inom Finlands ekonomiska territorium.
Finlands ekonomiska territorium omfattar:
- Finlands geografiska territorium och frizoner (bl.a. tullager)
- Finlands nationella luftrum och territorialvatten samt fartyg, flygplan och annan rörlig materiel som drivs av företag med hemvist i Finland
- Finlands territoriella enklaver belägna i utlandet (ambassader, konsulat, vetenskapliga baser etc.).
Enheter som verkar inom Finlands ekonomiska territorium kan indelas i tre huvudgrupper enligt sina egenskaper:
1. Enheter som bedriver produktionsverksamhet:
- Juridiska enheter som verkar enbart inom Finlands ekonomiska territorium
- Den del av enheter med verksamhet i flera länder som har en ekonomisk hemvist inom Finlands ekonomiska territorium:
- finska juridiska enheter som inte haft ekonomisk verksamhet i utlandet i minst ett års tid (t.ex. finska företags filialkontor i utlandet)
- konstruerade inhemska enheter som ingår i ekonomisk verksamhet som utländska juridiska enheter bedriver i Finland i minst ett års tid (t.ex. utländska företags filialkontor i Finland).
2. Enheter vars ekonomiska verksamhet främst är inriktad på konsumtion
Hushåll med hemvist i Finland. En persons hemvist bestäms enligt hemvisten för hans hushåll.
Till finska hushåll hör bl.a.
- finska gränsarbetare och säsongarbetare som arbetar utomlands i mindre än ett år
- finska tjänstemän, affärsmän, konstnärer och turister, som bor eller arbetar utomlands i mindre än ett år
- Besättningsmedlemmar på finsk rörlig materiel (fartyg, flygplan etc.)
- finländare som studerar utomlands, oberoende av studietidens längd
- lokalt rekryterad personal vid utländska ambassader, konsulat etc. som är belägna i Finland
- all personal vid övernationella organisationer (Europeiska unionens organ) och internationella organisationer som är belägna i Finland
- finska officiella, civila eller militära representanter (såväl som deras hushåll) som har etablerat sig i Finlands territoriella enklaver belägna i utlandet (ambassader, konsulat etc.).
Ett finskt hushåll betraktas som en finsk ekonomisk enhet även under en utomlandsverksamhet om den varar i mindre än ett år. En hushållsmedlem som har flyttat utomlands för att bosätta sig där stadigvarande, betraktas efter en utomlandsvistelse på minst ett år som ett hushåll eller en hushållsmed-lem i sitt bosättningsland. Ettårskriteriet tillämpas emellertid inte på finländare som studerar utom-lands, utan dessa hör till finska hushåll oberoende av studietiden.
3. Alla enheter som äger mark eller byggnader
Utländska enheter som äger mark eller byggnader i Finland anses i sin egenskap av ägare vara finska ekonomiska enheter. Detta gäller inte sådan mark eller sådana byggnader som ägs av utländska exterritoriella enklaver eller övernationella eller internationella organisationer som är belägna i Finland.
2. UTLANDET
Utlandet omfattar utländska staters ekonomiska territorier, övernationella och internationella organisationer. Exterritoriella enklaver i Finland omfattar utländska ambassader och konsulat samt Europeiska unionens och internationella organisationers enheter inklusive markområden och byggnader som ägs av dem.
Till utländska ekonomiska territoriers hushåll hör bl.a.
- utländska gränsarbetare och säsongarbetare som arbe-tar Finland i mindre än ett år
- utländska tjänstemän, affärsmän, konstnärer och turister, som bor eller arbetar i Finland i mindre än ett år
- besättningsmedlemmar på utländsk rörlig materiel (fartyg, flygplan etc.)
- utländska studerande, oberoende av studietidens längd
- utländska officiella, civila eller militära representanter (såväl som deras hushåll) som har etablerat sig i utländska territoriella enklaver belägna i Finland (ambassader, konsulat).
Allmän definition av institutionella enheter:
En institutionell enhet är en grundläggande enhet för ekonomiskt beslutsfattande, som har självständighet i beslutsfattandet i fråga om sina huvudsakliga funktioner. En institutionell enhet har en fullständig bokföring (eller det skulle vara möjligt och meningsfullt att sammanställa en fullständig bok-föring om så krävdes (ENS 2.12)). Samtliga villkor behöver emellertid inte uppfyllas samtidigt i samtliga fall.
En institutionell enhet har självständighet i beslutsfattandet om den i eget namn har
- rätt att äga varor och tillgångar samt byta äganderätt till varor och tillgångar genom transaktioner med andra enheter
- förmåga att fatta ekonomiska beslut och bedriva ekonomisk verksamhet för vilken den är direkt ansvarig och redovisningsskyldig
- möjlighet att ådra sig skulder, att åta sig andra förpliktelser eller att ingå avtal.
HUVUDTYPER AV INSTITUTIONELLA ENHETER
De inhemska institutionella enheterna kan indelas i fyra huvudkategorier utgående från bokföringens omfattning och självständigheten i beslutsfattandet:
1) enheter som har fullständig bokföring och självständighet i beslutsfattandet:
- privata och offentliga bolag
- andelslag eller handelsbolag som är självständiga juridiska personer
- offentliga producenter som genom speciallagstiftning är självständiga juridiska personer
- icke-vinstsyftande organisationer som är självständiga juridiska personer
- enheter inom offentlig sektor.
2) enheter som har en fullständig bokföring och som anses ha självständighet i beslutsfattandet:
- kvasibolag (inte oberoende laglig status; verksamheten är företagsmässig och avviker från ägarens verksamhet).
3) enheter som inte nödvändigtvis har en fullständig bokföring, men som anses ha självständighet i beslutsfattandet:
- hushåll.
4) konstruerade inhemska statistiska enheter är alltid institutionella enheter, oberoende av bokföringens omfattning eller självständigheten i beslutsfattandet:
- icke självständiga delar av utländska enheter inom landets ekonomiska territorium:
- som bedriver ekonomisk verksamhet under ett år eller mer
- utländska enheter i egenskap av ägare till mark eller byggnader.
FASTSTÄLLANDE AV PRODUCENTTYP
Nyckeln till sektorindelningen ligger i att fastställa producenttypen. Indelningen sker enligt ett slutledningsschema där man först fastställer den privata eller offentliga enhetens producenttyp och därefter dess huvudsektor. Producerande enheter indelas i tre producenttyper:
1. marknadsproducent
- produktionen är avsedd att säljas på en marknad till ekonomiskt signifikant pris, försäljningsintäkterna täcker minst 50 procent av produktionskostnaderna
2. producent för egen slutlig användning
- det är fråga om produktion av varor eller bostadstjänster för egen slutlig användning
3. icke-marknadsproducent
- produktionen tillhandahålls i huvudsak kostnadsfritt eller till priser som inte är ekonomiskt signifikanta, försäljningsintäkterna täcker mindre än 50 procent av produktionskostnaderna
I praktiken ska användningen av 50 procents kriteriet basera sig på en period av flera år.
FASTSTÄLLANDE AV SEKTOR
Huvudsektorerna i sektorindelningen utgörs av är de inhemska sektorerna samt utlandet. Enligt ENS tillämpas indelningen för att dela in inhemska institutionella enheter i sektorer. En enhets sektortillhörighet fastställs utgående från faktorer som ägarförhållande, juridisk form, verksamhetens syfte och finansieringssätt.
Marknadsproducenter indelas i icke-finansiella respektive finansiella företag efter sin huvudsakliga aktivitet.
Den offentliga sektorn består av icke marknadsproducenter vars uppgift är att producera och tillhandahålla icke marknadsprodukter för individuell och kollektiv konsumtion. Den offentliga sektorn har även en central roll som omfördelare av inkomster och förmögenhet. Till den offentliga sektorn räk-nas den offentliga förvaltningens enheter samt sådana icke-vinstsyftande organisationer som kontrolleras och finansieras av den offentliga förvaltningen.
Hushållen har två olika slags roller inom samhällsekonomin: bara en del av alla hushåll är marknadsproducenter eller producenter för egen slutlig användning (t. ex. produktion av jordbruksvaror eller byggande för hushållens egen användning), medan samtliga hushåll är konsumenter. Hushållens icke-vinstsyftande organisationer utgör en egen sektor, då organisationerna betjänar hushållen i deras egenskap av konsumenter, medan organisationer som betjänar hushållens företagsverksamhet ingår i företagssektorn.
HANDBÖCKER:
Sektorindelningen 2012, Statistikcentralen, 2012. Handböcker 5 (avgiftsfri pdf).
FÖRFRÅGNINGAR:
Namn: Niina Suutarinen
Telefon: 029 551 3302
E-post: förnamn.efternamn@stat.fi
Namn: Sampo Pehkonen
Telefon: 029 551 2726
E-post: förnamn.efternamn@stat.fi
